Svensk faktasajt med aktuell information om Spanien, Kuba, Mexiko, Dominikanska republiken och södra Karibien. TG  Media är ett svenskt oberoende medieföretag vars huvudman och ägare är journalisten och författaren Thomas Gustafsson.

Mexikanska flagganMEXIKOS MODERNA HISTORIA

 

Redan under slutat av 1700-talet började självständighetstankar spridas bland de övre samhällsklasserna som hade mest att vinna på att slippa moderlandet skatter. Den 16 september 1810 hade motståndet mot Spanien blivit så stort att befrielsekriget bröt ut.

Efter elva års strider kunde Mexiko utropa sig som en egen självständig stat. Självständigheten betydde dock ingen fortsatt fredlig utveckling. Återstoden av 1800-talet präglades av oroligheter. Inbördeskrig som följde av invasioner av både USA och Frankrike. 1848 tvingades Mexiko lämna ifrån sig halva sitt territorium, Kalifornien, New Mexico och Texas till den nya stormakten i norr. Gemensamt för alla ledare som roffade åt sig presidentposten var att de alla var korrumperade. Nya presidenter avlöste varandra med en rasande fart. Rekordet var tre presidentbyten under en dag. Vid två perioder, under 1820-talet och 1860-talet han Mexiko också vara kejsardöme. Båda gångerna slutade med att regenten arkebuserades.

Hundra år efter självståndighetskrigets utbrott, år 1910, kulminerade alla konflikter i den så kallade Mexikanska revolutionen. Snart befann sig hela landet i det totala inbördeskriget. Frihetshjältar som Emiliano Zapata och Pancho Villa stod i fronten för folkarméer med fattiga lantarbetare som drömde om en egen bit jord att odla. Mot dem slogs militären och den gamla jordaristokratin som vägrade att gå med på en jordreform. Efter tre års krig blandade sig också USA i striderna när de såg sina intressen hotade.

Rebellerna drabbades av en tung förlust 1919 när den legendariske Zapata mördades och 1923 mötte Pancho Villa samma öde. Men den radikala sidan vann ändå slutligen. När presidenten Cárdenas några år senare nationaliserar oljebolagen insåg USA också att det inte var värt att ingripa.

Kort därefter institutionaliseras sedan revolutionen genom partiet PRI och politiken blev en angelägenhet för ungefär samma lilla grupp som haft makten innan revolutionen.

Mexikos författning är skriven efter nordamerikansk förebild och styrelseformen påminner därför på många sätt om USA:s. Mexikos egentliga namn som används i formella sammanhang är till exempel Estados Unidos Mexicanos vilket betyder Mexikos Förenta Stater. Precis som Nordamerikas Förenta Stater består Mexiko av ett antal delstater, 32 stycken, som var och en har sin huvudstad med egna delstatsmyndigheter, delstatsregering och guvernör. I huvudstaden finns landets kongress och senaten samt en president som utser en federal regering. Mexikos president väljs för en period på sex år i stället för fyra som i USA. En mexikansk president har mycket stora maktbefogenheter och man kan nästa säga att han kan göra som han vill under sin mandatperiod. Detta är förklaringen till att han bara kan sitta en mandatperiod. Efter sex år vet alla att han har roffat åt tillräckligt för sig själv och sina närmaste att det är dags för någon annan att ställa allt till rätta.

Sedan revolutionens dagar har PRI, det Institutionaliserade Revolutionära Partiet, varit landets dominerande maktcenter och härifrån har alla presidenter kommit. I praktiken har den avgående presidenten pekat ut sin efterträdare inom partiledningen som sedan kunnat resa runt landet och hålla valtal några månader innan han fått tillträda efter en garanterad valseger.

Ursprungligen var partiet ett vänsterparti med radikal retorik, men realpolitiken gick snabbt allt mer åt höger. När presidenten Gustavo Diaz Ordaz gav militären order om att krossa den radikala studentrörelsen 1968 genom att skjuta dussintals studenter, tusentals enligt obekräftade uppgifter som i efterhand visat sig välgrundade, var det styrande partiets radikala tongångar definitivt historia. Utrikespolitiskt fortsatte dock Mexiko att föra en radikal politik och stödde bland annat det revolutionära Kuba.

Inför presidentvalet 1988 hade den avgående presidenten Miguel de Madrid utsett affärsmannen Carlos Salinas de Gortari som sin efterträdare. Men vid detta val lyckades för första gången två oppositionspartier också ställa upp med var sin kandidat som hotade PRI:s givna segrare. Men strax innan valet bröt oroligheter ut. Samtidigt mördades några personer som stod nära motkandidaterna. En tvivelaktig röstsammanräkning följde därefter och innan alla valsedlar var räknade förklarades Salinas som segrare med exakt 50 procent av rösterna.

Under sin tid vid makten körde Salinas en stenhård nyliberal marknadsekonomi. Den egna valutan övervärderades och alla hinder för import slopades. Utländska investerare bjöds in. Mexiko fick en överhettad spekulationsekonomi men också en snabbt framväxande medelklass som kunde leva ett mycket påkostat liv för lånade pengar.

Samtidigt blev Mexiko mycket dyrt för turister som var tvungna att växla till sig den övervärderade valutan. Priset på restauranger och hotell var det dubbla mot i skandinaver. En kortare bussutflykt kostade 400 kronor.

Chockerade européer kunde konstatera att inträdet till diskoteken var 250 kronor. Under 1994 hade de flesta Skandinaviska researrangörer tvingats ställa in sina resor. Ingen ansåg det värt att åka till Mexiko.

Men att turismen och att den egna industrin föll samman doldes skickligt genom stora utlandslån. Först när Salinas hade avgått sprack bubblan. Mexiko drabbades av den så kallade tequilakraschen, en djup ekonomisk baksmälla som landet precis har hämtat sig från.

Det var de fattigaste indianerna som fick betala president Carlos Salinas ekonomiska politik i början av 1990-talet. Det var också de fattigaste som drabbades hårdast Erneso Zedillos åtstramningar. När det var som värst under 1990-talet svalt barn och gamlingar ihjäl i de fattigaste indianbyarna.

För att väcka uppmärksamhet för den miserabla situationen som de tvingades leva under bildade mayaindianerna i delstaten Chiapas en rörelse redan i början av 1990-taletsom de kallade EZLN, zapatistgerillan. I lönndom byggde de upp sin rörelse och nyårsnatten 1994 slog de till i en välplanerad aktion i staden San Cristobal de las Casas. Upproret riktade hela världens blickpunkt mot Mexiko.

Zapatisterna var ingen kommunistisk gerilla utan en indianrörelse som byggde på Mexikos frihetshjälte Zapatas idéer om rätten till jord för de fattigaste.

Zapatistgerilans talesman Subcomandante Marcos förklarade att indianerna bara ville uppmärksamma världen på att storbolag och godsherrar börjat lägga under sig den jord indianerna brukat sedan urminnes tider. Deras aktion var fredlig. Men militären gick in i området och i striderna dödades ett hundratal indianer.

Valkampanjen 1994 innehöll många oroligheter. Bland annat mördades presidentkandidaten Luis Donaldo Colosio under sin valkampanj. Han tillhörde PRI:s radikala gren. I efterhand har det visat sig att en grupp inom PRI själva låg bakom mordet.

Sedan Colosio röjts undan utsågs Ernesto Zedillo till PRI:s kandidat och kunde därmed också ta hem segern. Hans första uppgift var att ta hand om allt elände som hans företrädare Salinas ställt till med. Devalvering och hårda ekonomiska åtstramningar. Företrädaren Salinas flydde direkt efter valet till USA, misstänkt för att försnillat miljontals dollar. Flera av Salinas närmaste medarbetare och släktingar har sedan hamnat inför rätta, anklagade för korruption och delaktighet i narkotikahandel och till och med mord. Men Salinas har klarat sig undan.

Ernesto Zedillo satt kvar på presidentposten till år 2000 då hans sexårsperiod var slut. I valet ställde som alltid PRI upp med en kandidat som förväntades vinna en given seger. Men valresultatet blev en överraskning. För första gången på 71 år vann en kandidat som kom från ett annat, den då 59-årige Vicente Fox, kandidat för konservativa partiet PAN (Partido de Acción Nacional).

Trots att Vicente Fox företräder ett konservativt parti föredrog alltså många vänsterväljare att lägga sin röst på honom framför att låta det genomkorrumperade PRI fortsätta vid makten.

Vicente Fox var innan han blev Mexikos president en respekterad affärsman. Han är över två meter lång och brukar bära en cowboyhatt. Han har fyra vuxna barn (adopterade) sedan ett tidigare äktenskap, och är i dag omgift med Marta Sahagún, som tidigare var hans taleskvinna.

Vicente Fox satsade under sina första år vid makten mycket kraft på att minska korruptionen och utrota hungern i det mexikanska samhället, i sin politik deladehan många värderingar med Brasiliens president, vänstermannen Lula, de båda har vid flera tillfällen gjort gemensam front på internationella toppmöten som till exempel G8-mötet i Evian i juni 2003.

Korruption är ett alllvarligt problem i Mexiko. 2003 kom en rapport som visade att över 60 procent av de mexikanska företagen betalar mutor till statstjänstemän för att få fördelar. I den senaste rapporten från den oberoende internationella organisationen Transparency International (TI) som bekämpar mutor i världen placeras Mexiko på 57:e plats på listan över världens mes korrupta länder, en föga hedrande placering mellan Colombia och Kina.

Vicente Fox sista år som president blev en politiskt komplicerad period. Utan majoritet bakom sig i parlamentet kunde presidenten inte bedriva en aktiv politik. Samtidigt som landet gick igenom en ekonomisk högkonjunktur genomfördes inga reformer som kunde leda till en utjämning mellan klasserna. I stället skärptes motsättningarna.

Inför presidentvalet sommaren 2006 hade vänstern därför stora förhoppningar om att kunna vinna. Valet blev en rysare. Efter en lång och osäker räkning förklarades slutligen liberalen Felipe Calderon till segrare. Vänsterkandidaten Manuel López Obrador som utpekas till segrare i alla opinionsmätningar vägrade dock att godta valresultatet. Under hela hösten fortsatte därför han och hans anhängare att hävda att de bestulits på segern genom valfusk.

Internationella valobservatörer har dock konstaterat att allt tyder på att valet 2006 till skillnad mot alla andra val i landets historia gick rätt till. Vänstern problem var snarare att de inte lyckades mobilisera alla som sympatiserade med Obrador, hans seger ansågs så given att många helt enkelt struntade att gå och rösta.

 

Inledning - Guide till Mexiko - Mexikos geografi - Praktiska fakta - Resenärernas guide till städer, utflyktsmål och stränder - Mexikos äldre historia - Mexikos moderna historia

 

Copyright © TG Media  
Webb Design: Mefta.es Underhåll: WebButler